Den som skrivit en populär deckarserie får oftast svårigheter med att starta en ny: läsarna vill träffa sina gamla vänner, och ”annorlunda” tolkas lätt som ”sämre”. Ibland känns det också som om författaren själv har lite svårt att anpassa sig till en nya form. Själv beklagade jag mig för tre år sedan över ”Döda kvinnor förlåter inte”, första delen i Katarina Wennstams nya serie, och jag vet fortfarande inte om det var jag som var ogin eller författaren som var ovan. Nu läser jag ”Sekelskiftesmorden” med stor förtjusning.
På samma sätt har jag följt med i Sofie Sarenbrants tolv böcker om polisen Emma Sköld, och inte varit lika road av hennes andra böcker (till exempel de två deckarna hon skrivit med Carina Bergfeldt). Är det vanans makt? Emma Sköld har varit en så bra huvudperson, en actionhjältinna som tanklöst kastar sig ut i vilka farligheter som helst. Sofie Sarenbrant har fångat mycket av samtiden i serien, och speglat stora frågor genom individernas liv. Det har handlat om otrohet, illegala invandrare, ungdomar med självskadebeteende och psykiska problem om vartannat, ofta i Stockholmsförorten Brommas övre medelklasstillvaro.
Huvudpersonen i ”Blackout” är i stället Vega Bratt, en ivrig ung reporter som tar jobb på en framgångsrik hästgård. Under falskt namn, för att göra ett avslöjande reportage om hur hästarna behandlats. Om nu ryktet i branschen stämmer. Väl på Svartby gård upptäcker hon ett tilltrasslat nät av relationer och obskyra affärer, där hästarna är långt ifrån de enda som missköts.
Dessutom har Vega Bratt egna problem, eftersom hon lämnat ett farligt förhållande. Det är en komplex värld hon möter på Svartby gård, gårdens ägare är en legendarisk dressyrryttare och stallchefen har vilda fester för sina unga kvinnliga anställda där några försvinner obehagligt snabbt. I periferin finns en kufisk granne som dyker upp när man minst anar det, en veterinär och killen som är nåtslags allt-i-allo. Alla är skumma och döljer något, som brukligt är i deckare.
Det är en miljö som är väl värd att skildra, för stallmiljöerna kan bitvis vara ganska ljusskygga och får sällan utrymme i deckarna. Men tyvärr blir det lite väl många trådar i intrigen och svårt att engagera sig i någon av dem. Vänta nu, handlade det om hästmisshandel, ekonomiska brott, övergrepp eller familjeproblem? Eller något helt annat?
Förhoppningsvis kan Sofie Sarenbrant fördjupa sin skildring i kommande delar av serien.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
