Övers. Carla Wiberg
Ibland blir jag otroligt less på den kanadensiske kommissarie Gamache. Han är så innerligt förstående och genomgående klok att jag får lust att bita honom i benet. Han är inte mänsklig!
Fast det är bara tills jag öppnar den nya boken: då fastnar jag ohjälpligt igen. Han är ju tvärtom extremt mänsklig? Det känns som när byborna tittar på tavlan i ”Mörkt motiv”, seriens första del, och inte vet vad de ser. Är det genialt? Eller töntig hötorgskonst?
Både och, kommer jag fram till. Det töntiga perspektivet är märkligt nog också viktigt.
Nu, i sextonde boken, är Gamache och hans fru Reine-Marie i Paris och hälsar på barn och barnbarn. Där befinner sig även Gamaches gudfar Stephen, en äldre miljardär. När de alla går på en gata i Paris kommer plötsligt en skåpbil och kör på Stephen, som blir svårt skadad. Gamache misstänker att det var ett mordförsök.
Stephen har förstås haft många hemligheter, och ett mord upptäcks snart med koppling till honom. Parispolisen utreder varpå Gamache själv blir misstänkt, för vilka är mest troliga mördare om inte de närmaste?
”Alla djävlar är här” utspelar sig huvudsakligen långt från det stillsamma livet i byn Three Pines, där Louise Pennys Gamachedeckare oftast utspelar sig. Här är i stället storfinans och världsomspännande företag inblandade, de som bedriver kyliga transaktioner där människoliv är lätta att offra.
Ändå lyckas hon igen, Louise Penny. Det hänger ju ihop: det är individer som styr även de stora skeendena. Man kan påverka. Och kanske är det viktigaste hon berättar, om och om igen, hur lätt det är att begå oförlåtliga misstag. Och hur mänskligt det är.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
