I fyrtio år har Carl Bengtson suttit isolerad på S:t Clemens psykiatriska klinik, efter att ha dödat sin flickvän och ätit upp delar av henne. Han har inte visat några våldsamma tendenser och är sedan länge tungt medicinerad, så hans djupt engagerade läkare är övertygad om att det nu har blivit dags att ge honom permission. Under övervakning, förstås.
Som läsare är man nervös redan där, och det blir än värre när Carl Bengtson får tillbringa några dagar per vecka i en liten lägenhet där han återigen kan spela sina gamla vinylskivor. Få vill ta ansvar för hans övervakning, tills slutligen den nittonårige langaren Bruno måste ta på sig arbetet efter att ha blivit dömd till samhällstjänst. Fast Carl Bengtson verkar ju rätt snäll?
Det tar inte lång tid innan polisen blir inkopplad, och här dyker en verkligt udda polis upp i den svenska deckargenren: kriminalinspektör Miriam Alba är mycket svårt sjuk. Men när ett dödsfall sker där Carl Bengtson skulle kunna vara inblandad blir hon mer engagerad än sina kollegor. Det ser ju ut som att han är oskyldig? Men något är inte som det ska.
”Kannibalen” är en mycket blodig berättelse, närapå en skräckroman. Alexandra-Therese Keining berättar den med stor precision och skicklighet, men också med en kylig distans som förstärker fasan. Alla dessa hjälplösa människor som inte förstår hur lätt det är att utnyttja dem, eller bara lura dem att titta åt fel håll.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
