Hur kul är det egentligen med rättegångsdeckare? Det är så mycket svårare att bygga upp spänning när alla för det mesta sitter tryggt i en rättssal och grundintrigen är att vår hjälte ska övertyga juryn. Men några är extremt bra på att få dem att fungera, som Michael Connelly i sin serie om advokaten Mickey Haller.
Mickey Haller har tidigare varit försvarsadvokat, men åtar sig nu ett komplext fall där ett föräldrapar stämmer AI-företaget Tidalwaiv. Deras tonårsdotter har blivit mördad, ihjälskjuten i skolan av sitt ex, men enligt flickans föräldrar är det pojkens AI-flickvän som bär ansvaret.
Det verkar ju rätt dumt, det är väl ändå den som håller i vapnet som är mördaren? Pojken har förstås blivit dömd för mordet. Men Michael Connelly argumenterar med läsaren så att åtminstone jag gradvis blir alltmer övertygad om att det faktiskt är AI-företaget som bär det största ansvaret. Lite som när folk äter för mycket – är det deras eget fel eller styrs vi mer än vi förstår av en livsmedelsindustri som lärt sig allt om hur de ska få oss att äta alldeles för mycket? Och hur många fastnar inte numera med näsan i sin mobil, i ett evighetsscrollande som inte bygger på dålig karaktär utan styrs av extremt skickligt konstruerade algoritmer? Barn och ungdomar är givetvis lättast att påverka, men häromveckan läste jag en läskig artikel om en fyrtioårig kvinna som började använda en chatbot varpå hon snabbt började betrakta den som en pålitlig vän, alltid tillgänglig.
Människor är påverkbara, och det är förstås inget nytt. Shakespeare beskriver det bra i ”Othello”, där Othellos bästis Jago får honom att misstänka sin fru Desdemona för otrohet. AI-boten Wren i ”Upp till bevis” är en modern Jago, som förgiftar tankarna hos en lättpåverkad yngling.
Advokaten Mickey Haller får hjälp av journalisten Jack McEvoy, som vill skriva en bok om fallet och visar sig ha en imponerande förmåga att hitta viktig information. De hittar också ett nyckelvittne, en före detta anställd på Tidalwaiv, som tidigt insett riskerna. För det handlar om vilka som bygger chatbotarna, och där blir det riktigt intressant. Om det huvudsakligen är en viss typ av unga konstruktörer vars huvudinriktning inte är etik och moral, vad leder det till?
Men det är ett stort företag som ligger bakom chatbotarna, och de vill lika lite begränsa sina vinstmöjligheter som tobaksindustrin ville när rapporterna om lungcancer började bli många. Och där lämnar ”Upp till bevis” rättssalen, för stora företag är beredda att gå långt för att stoppa vittnen.
Michael Connelly berättar spännande, men det som verkligen stannar kvar efteråt är insikten om hur lättmanipulerade vi människor är.
Övers. Patrik Hammarsten
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
