Någonting har hänt på hotell Copperhill i Åre, och lokalreportern Vera Bergström åker. Och jo, nog är det ett misstänkt dödsfall, och Vera Bergström lyckas förstås snika åt sig mer information än polisen tänkt lämna ut. (Läs och lär, blivande journalister!)
Det visar sig vara en känd modedesigner som störtat från fjärde våningen, men är det mord eller självmord? Polisen tvekar, och får dessutom strax ett nytt och än mer spektakulärt fall på halsen när en socialarbetare som är ute och ror i Gevsjön plötsligt sprängs i luften. Vad är det som pågår?
Parallellt berättar Sara Strömberg om den frånskilda psykologen Mikael Nyman i Östersund som famlar efter mening i sitt ömkligt ensamma liv. När polisen hör av sig om ett misstänkt inbrott i Nymans gamla stuga i Frostviken åker han dit, bara för att hitta en kvinna som uppenbart behöver hjälp och inte talar svenska.
Det är fjärde boken om den vresiga Vera Bergström, efter ”Sly” (2021), ”Skred” (2022) och ”Skinn” (2023), och det är en makalöst bra deckarserie. Här finns en djupgående personskildring som ger psykologisk trovärdighet åt både brottslingar och offer, här är inte miljön någon ytlig turistbroschyr utan en samhällsberättelse. I ”Sot” visar sig mordhistorien ha kopplingar till krigsdrabbade områden, vilket många deckarförfattare använder sig av. Men i Sara Strömbergs händer blir det mer än en samtidskuliss: det handlar om människoöden även här.
Dessutom har stackars Vera Bergström flyttat ihop med sin Thomas, och borde vara bräkande lycklig. Det blir hon förstås inte, utan är mer illa till mods över att inte längre få vara ifred i sin sunkiga gamla tvåa. Det är befriande långt från många av dagens välkammade livsstilsdeckare.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
