Christoffer Carlsson är en av de stora deckarförfattarna, och det ska vara han för att lyckas med en så komplex historia som ”En liten droppe blod”. Berättaren är en namnlös författare som sitter ensam i ett ödsligt hus, och som missar samtalet från en författarkollega han inte har träffat på länge. När han försöker ringa upp är det försent: författaren Johan Oskarsson har tagit livet av sig.
Om det nu är ett självmord, det finns en del frågetecken. Johan Oskarsson höll på med en biografi om en av Sveriges största författare, Ingrid Klinga, vilket förstås borde vara tämligen oskyldigt. Men vad gjorde Ingrid Klinga under studenttiden i Uppsala under femtiotalet?
Christoffer Carlsson har skrivit spionhistorier tidigare, som i ”Mästare, väktare, lögnare, vän” (2015). Få gör det så bra som han, och i ”En liten droppe blod” är det som att se en skicklig trollkarls illusionstrick: man tittar åt fel håll, misstänker fel personer och blir förvånad vid varje ny vändning. Ibland blir det lite för fiffigt, så att man nästan tappar bort sig i handlingen. Ingen händelse är vad den synes vara.
Det centrala partiet i boken är Ingrid Klingas studenttid, och egentligen handlar det inte om studentkamraterna och vem som blir rekryterad av främmande makt. Mer handlar det om vilka lögner som bäst passar vissa människor.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
