Flera deckarförfattare, som Mattias Edvardsson, Denise Rudberg och Carl-Johan Vallgren, har de senaste åren låtit sina böcker utspela sig för några decennier sedan: tidsperioder som många läsare minns, och som dessutom har den berättartekniska fördelen att mobiltelefoner, övervakningskameror och annan digital teknik inte var uppfunna än. Det blir en återgång till gamla tiders detektivarbete med mycket tankearbete för att hitta de få bevis som finns.
Det blir en annan form av hemvändarberättelser, att försöka minnas det nära förflutna och se hur mycket vår värld har ändrats. Inredningsdetaljer och matvanor blir charmig nostalgi (nåja, kanske inte matvanorna alla gånger), men det är obehagligt att bli påmind om könsrollerna. Eller jo: befriande också. Det har hänt mycket sedan åttiotalet.
Ninni Schulman har hunnit till tredje boken i Siljanserien som handlar om Ingrid Wolt, en tilltufsad före detta polis som inte kan återvända till yrket efter det att hon suttit i fängelse. Dottern bor i fosterhem, och själv bor Ingrid Wolt i Dalarna och driver en sporadisk privatdetektivbyrå när hon inte städar på hotell.
I ”Nätter utan gryning” hör en äldre man av sig till henne och vill ha hjälp att hitta sin son, en lantbrevbärare som försvunnit. Men har han verkligen försvunnit? Lantbrevbärarens fru är inte orolig utan säger att han bara har åkt på fackföreningskonferens. Ingrid Wolt börjar undersöka saken, och det blir omedelbar nagelbitarspänning när hon kör runt bland ensliga gårdar i en tid när det inte var lika lätt att spåra människor. Visserligen samarbetar hon till en del med polisen, men där finns också komplikationer.
Siljanserien är en lågmäld deckarserie, där människor är ologiska, stundtals knäppa och därmed faktiskt befriande vanliga. Åtminstone de flesta. Ingrid Wolt söker inte bara efter en försvunnen lantbrevbärare, utan måste också försöka hitta bevis mot sin våldsamme exmake. Han fortsätter att vara ett hot i en tid när mäns våld mot kvinnor togs på betydligt mindre allvar än nu.
En del saker har gått framåt, kan man stillsamt optimistiskt konstatera.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
