Övers. Leif Jacobsen
Efter den nyproducerade Netflix-teveserien ”Dept Q” plockar jag omedelbart fram boken den bygger på, ”Kvinnan i rummet”, och börjar läsa om den. Hette verkligen Carl Mørcks kollega Akram? Var han så framträdande? Jag minns honom som en mycket udda städhjälp till att börja med, som Carl Mørck tittade snett på för att han var en invandrad muslim.
Det var det jag började skratta åt när jag första gången läste Jussi Adler-Olsen, som har en osviklig förmåga att berätta väldigt roligt om fördomar. Carl Mørck har en minst sagt nattstånden syn på kvinnor också, och på en hel del annat. När jag skrev om ”Flaskpost från P”, den första boken som översattes till svenska (men den tredje i serien), kallade jag Carl Mørck för en dansk Evert Bäckström eftersom han påminner en del om Leif G W Perssons jobbiga lilla polis.
Carl och Assad (han heter Assad i boken, inte helt lyckat, påpekar Carl Mørck, vara döpt efter en diktator) har svårt att förstå varandra på alla plan. Ändå tvingas de samarbeta i polishusets källare, eftersom polisen har fått ett nytt anslag för att utreda kalla fall och en bra anledning att skuffa undan den besvärlige Carl Mørck. Och samarbetet fungerar givetvis oväntat bra (förutom Assads kaffe, som Carl har svårt att klara).
Jussi Adler-Olsen bygger elegant upp en otäckt spännande intrig kring en försvunnen kvinnlig politiker (i teveserien är hon advokat) som vi vet levde åtminstone långt efter försvinnandet, men som alla andra tror är mördad.
Det har blivit tio böcker om avdelning Q, och för några år sedan gjordes en dansk teveserie som man gott kan hoppa över. Den nya serien, ”Dept Q”, är i stället brittisk och utspelar sig i Edinburgh, vilket är logiskt eftersom skotska precis som danska är ett obegripligt men helt oemotståndligt språk. Många händelser från boken är ändrade och flyttade för att fungera bättre i teve: den förlamade kollegan Hardy är betydligt piggare, och Rose finns med redan från början utan att ens vara hälften så konstig. Carl Mørcks fördomar får inte samma spelrum; tiden har gått.
Ändå är det omåttligt kul både att se serien och att läsa om ”Kvinnan i rummet”: boken har en vild energi och en befriande humor som fortfarande håller, och som har överlevt förflyttningen till teve. Och jo, självklart kan man se böckerna om avdelning Q som en glad dansk variant på Jan Arnalds serie om den begåvade A-gruppen. Fast i avdelning Q-s källarrum är de mer knäppa.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
