”Det mörka” inleds med en galen attack där någon plötsligt attackerar en förälder som är ute med sin barnvagn. Främlingen rycker åt sig spädbarnet och skyfflar ut det i Themsens vågor. En galning? Eller flera?
Ett osannolikt brott, förstås, även om det tyvärr begås en hel del fullständigt obegripliga brott även i verkligheten. Men Sharon Bolton startar i högt tempo, som vanligt, och så småningom blir intrigen mer begriplig. Brottslingarna visar sig vara en lös sammanslutning av incel-män, det vill säga ensamma och arga män som vill hämnas på kvinnor som grupp.
Huvudpersonen, polisen Lacey Flint, är tillbaka efter åtta års frånvaro. I fyra tidigare böcker har hon simmat rätt mycket i Themsen (dum idé, det är en mycket smutsig flod) och jagat mördare i komplexa, ibland mindre trovärdiga men alltid väldigt spännande historier (läs ”Odödlig”, min favorit).
Hon är numera flodpolis, en av dem som bevakar Themsens stökiga flöde där mycket händer som inte borde hända. Nu arbetar hon tillsammans med kriminalkommissarie Mark Joesbury (som också råkar vara hennes kille) och hans team, och upptäcker hur otäckt lätt det är att hitta metoder för att få kvinnor att sluta våga gå ut. Det finns gott om män som vill delta i hetsen.
Mycket av gruppens verksamhet pågår via Darknet, internets mörkaste sida, och även om det borde vara svårt att bygga upp någon spänning kring sökningar på nätet lyckas Sharon Bolton förvånansvärt bra. Gradvis hittar poliserna ledtrådar till brottslingarnas alias, men mycket annat hinner också hända längs vägen. Mer av handlingen ska inte avslöjas, för intrigen tvärvänder flera gånger.
Sharon Bolton läser man just för tempot, men också för de skickligt fångade Londonmiljöerna. Personbeskrivningen haltar mer, hon har lite för bråttom för att bry sig om någon annan än Lacey Flint.
Men det hinner man knappt märka, för det är storartad underhållning.
Översättning Åsa Brolin
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
