Det är i pausen under en Dramatenföreställning av Shakespeares ”Hamlet” det händer: ett terrorattentat i Marmorfoajén där en självmordsbombare dödar ofattbart många teaterbesökare. Den komplexa polisutredningen leder till förortsmoskéer där radikaliserade islamister kan ha huserat, medan det omgivande samhället kokar av rädsla och raseri.
Författaren Julia Malmros har tillfälligt återgått till sitt tidigare arbete som polis, och blir inblandad i utredningen. Till sin förra make Johnny Munters förtret, för det är han som leder utredningen. Han är fortfarande misstänksam mot Julias yngre partner, Kim Ribbing, sen händelserna i ”Rummet i jorden” (2024).
Tredje och avslutande delen i John Ajvide Lindqvists deckartrilogi efter ”Skriften i vattnet” (2023) och ”Rummet i jorden” ligger stundtals otäckt nära verkligheten, och en artificiell intelligens tycks verka i bakgrunden. Är det en ”gud ur maskinen” (”deus ex machina”), det antika begreppet som syftar på ett dramaturgiskt trick? I antikens teater kunde en gud plötsligt dyka upp och förändra handlingen. I dag skulle det kunna vara artificiell intelligens, förstås, och John Ajvide Lindqvist resonerar intressant kring begreppet samtidigt som hackern Kim Ribbing då och då griper in i handlingen med ungefär samma funktion: han kan göra mycket som en vanlig polis varken kan eller får.
Trilogin utgick från början från Stieg Larssons Millenniumböcker, och var tänkt att ingå i den serien. Men när John Ajvide Lindqvists synopsis blev refuserat där skrev han om det till en egen trilogi där han bytte plats på Micke Blomkvist och Lisbeth Salander, vilket har visat sig vara ett lyckokast: författaren Julia Malmros och den arton år yngre datahackern Kim Ribbing är ett överraskande bra radarpar.
”Anden i maskinen” är ovanligt spretig för att vara John Ajvide Lindqvist, med tanketrådar och livsöden som drar åt många olika håll. Han växlar utan problem mellan djupt allvar och sprallig humor, mellan stora skeenden och vardagliga scener. Starkast blir berättelsen om tonåriga Astrid som vill göra något på riktigt för djurens rättigheter. När övergår en rättfärdig kamp i att bli livsfarlig terrorism? Där svindlar det av insikter om hur lätt det är att dras med.
John Ajvide Lindqvist är som allra bäst när han skildrar enskilda individer. Men när han berättar om samtidsproblem, ideologiska och religiösa riktningar och politisk utveckling är det just individerna som står i centrum. Det ger en större och på sätt och vis viktigare bild: det är individerna som styr, även när de rör sig i flock. Och ibland upptäcker de inte vart de är på väg förrän det är försent.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
