Det börjar tämligen förbryllande med ett dödsfall. Inte så konstigt i en deckare, förstås, men Kristina Appelqvists roliga serie om Nina Storm på Myndigheten för kulturstöd har varit nästan helt befriad från blod och våld. Ska det ändras nu, i seriens fjärde och avslutande del?
Dessutom är den döde en kollega till Nina. Efter en begravning i Dalarna där bisarrt nog graven vattenfylls dagen efter begravningen, varpå kistan flyter upp som en kork, åker Nina Storm och hennes arbetskamrater tillbaka till Stockholm för att återgå till vardagen.
Där uppstår omedelbart komplikationer. Teveprogrammet Uppdrag Granskning vill göra intervjuer med såväl tillförordnade generaldirektören Nina Storm som med den arme medarbetaren Robert Tapper, en stillsam statstjänsteman som hellre intresserar sig för gamla böcker än för vad journalister vill veta. Han är inte alls van vid intervjuer, vilket journalisten givetvis är snar att utnyttja. Det är lätt att som läsare vrida sig när Robert trampar i alla upptänkliga klavér, med en journalist som lystet lurar på att bytet ska fastna i fällan.
Det finns ju såna journalister, som hellre slår upp enkla klantigheter stort än gräver tills de hittar de verkliga felen. Uppdrag Granskning är i ”Död man på rymmen” på jakt efter en riggad rekrytering, men kommer de att hitta den ansvariga? För visst har det begåtts fel, kanske till och med fler än journalisterna känner till.
Nu hör det ju inte till vanligheterna att en deckarintrig byggs kring en felrekrytering eller kring hur myndigheter fördelar sitt kulturstöd, men Kristina Appelqvist lyckas berätta så skickligt att jag inte förrän rätt långt in i boken inser att jag andlöst följer en historia om vänskapskorruption på en myndighet. Hur lyckades hon göra något sådant så spännande? Men givetvis återkommer också den döde kollegan Bengt i handlingen, för nog finns det gott om frågetecken kring hans dödsfall. Hans gamla vänner, tillika arvtagarna, verkar underligt glada.
Det är en elegant intrig med många infallsvinklar. Den gamla generaldirektören Diana Wikman, Nina Storms ärkefiende, söker nytt jobb, och Nina Storm själv hyr ut sin gamla prästgård i Mjöbäck till ett gäng skådespelare som ska sätta upp Shakespeares ”Othello” på en närbelägen teater. I Mjöbäck rör sig också Nina Storms två beundrare, varav den ene har börjat bete sig synnerligen märkligt.
Hela serien om Nina Storm är ovanligt snäll i dagens deckarvärld. Kristina Appelqvist utnyttjar överraskande sammanträffanden och fiffigt konstruerade händelsekedjor, och visar att de fungerar alldeles utmärkt som spänningselement. Man behöver inte alls använda våldsskildringar eller hotet om våld, det är bara räddningen för mindre kompetenta författare.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
