Inga illusioner får man ha kvar. Jag har alltid ansett Systembolagets personal vara en rakryggad, grönklädd armé av hederliga medarbetare, och det håller jag i och för sig fast vid: jag vet ingen annan yrkesgrupp som är så gediget yrkeskunnig, servicesinnad och effektiv. Dem man ser, vill säga.
Fast högre upp i hierarkierna kan det ju se annorlunda ut, och när Fredrik Lundberg ger sig på att bygga handlingen i ”Kaninens år” runt oegentligheter i Systembolagets import av sydafrikanska viner blir det betydligt mer obehagligt. Han utgår från verkliga händelser, precis som han gjorde i thrillerdebuten ”Tigerns år” där en grupp turister försvann under en vandring i Kongo. Nu berättar han om svindlande muthärvor bland svenska Systembolagschefer, och utnyttjade vingårdsarbetare i ett feodalt system som finns kvar långt efter apartheidregimens fall.
Det är en svårare historia att hålla tempot i, för ibland måste rätt mycket förklaras. Men Fredrik Lundberg har sin lätt maniske huvudperson, Lasse Ferm, en envis tevejournalist som stampar plattan i mattan så fort han får korn på något skumt. Tonen är, precis som i ”Tigerns år”, som i en amerikansk thriller à la Michael Connelly eller Harlan Coben. Det är den sorts grabbiga ton som blir förödande charmig när den kombineras med rättvisepatos och en glatt självironisk humor.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
