Förra årets bästa debutdeckare var ”Fristaden”, första boken om den före detta utrikeskorrespondenten Anne och Malmöjournalisten Sven som försökte ta reda på vem som mördat en hållbarhetschef. Två papperslösa flyktingar pekas ut som mördare, men Anne och Sven upptäcker att det finns en mer komplex lösning. ”Fristaden” var ett osedvanligt skickligt porträtt av en stad med många nivåer, och Lena Sundström och Jens Mikkelsen beskrev levande olika mer eller mindre skumma miljöer.
Nu har andra delen i serien kommit, ”Baby X” som till stor del handlar om adoptioner av utländska barn. Det börjar med att en skvallerjournalist hittas död i kanalen under schlagerfestivalen, och i stort sett varenda kändis har haft goda skäl att vilja ha ihjäl honom. Polisen gör några fatala misstag i början av utredningen (här dyker ett par poliser upp som är nutida varianter av Sjöwall-Wahlöös dumma polispar Kristiansson och Kvant), men Sven och Anne är snart något annat på spåren.
Anne och Sven åker till Vietnam för att ta reda på hur vissa adoptioner egentligen har gått till, och sanningen är värre än de har trott. Tempot är högt och ibland går det ut lite över gestaltningen, det blir stundtals aningen skissartat. Men själv märker jag det knappt, för jakten på riktigt farliga förövare blir så spännande att jag sträckläser.
Det är alltid svårt att skriva andra boken när den första blivit så bra, men Lena Sundström och Jens Mikkelsen (som själva är journalister) lyckas faktiskt nästan ännu bättre här.
Upptäck mer från Lottas Olssons boktips
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
